Här sitter vi i soffan hos Nana med hennes pojkvän.

I Shinjuku, där vi ofta hänger på dagarna, fick vi i dag syn på en t-shirt med svensk text: "Stöd en hemlös vän — köp Faktum!" Tröjan satt på en man som varit i Göteborg och deltagit i något slags tävling för hemlösa — vi fick aldrig någon klarhet i vad det var för slags tävling. Lunchen i dag blev inte så typiskt japansk: Kentucky Fried Chicken, som ju i och för sig inte finns i Sverige...

Ett bildbevis på de glada, kära, ringmärkta.

(Blivande Yoko Wastholm och Peter.)

Här sitter Peter skönt i soffan i en Sonyaffär.

Ville bara visa chokladfontänen. Vi doppade ananas, mango, banan, m.m. på spett.

Nu har vi köpt de där ringarna i titan som vi gillade redan vid förra besöket här på Odaiba, så nu är vi två ringmärkta lovebirds på riktigt. Vi firar med dessertbuffé på ett ställe som bl.a. har en chokladfontän i vilken man själv får doppa frukt eller munkar eller vad man nu föredrar.

Här på Odaiba brukar vi äta hawaiianska hamburgare...

OBS: På Odaiba, Tokyo. (Frihetsgudinnan till höger.)

Måndagen den 16:e, åter till Odaiba i Tokyo. I våras var vi här och tittade på "förlovningsringar". Nu är vi på väg dit igen. Hoppas att de har de ringar vi provat kvar.

Idag har vi sommarväder igen, ca 28 gr kan jag tro. Hur har ni det i Sverige?

Vistelsen i Fukushima är redan över för denna gång. Sista hela dagen ägnade vi bl.a. åt att spela pachinko, ni vet den där japanska varianten av flipper som går ut på att vinna så mycket kulor som möjligt. Jag hade aldrig spelat förut och fick instruktioner av oka-san (d.v.s. Yokos mamma). Själv behövde hon inga instruktioner; hon är så skicklig på att spela att hon vann sex lådor fulla med kulor, motsvarande c:a 45.000 yen eller nästan 3.000 kr. Och allt detta skedde medan Yoko och jag åkte och badade onsen en stund. Enligt henne själv vann hon tack vare oss, varför hon köpte extra fint nötkött åt oss inför kvällens yakiniku.

I dag var det så dags för avsked för denna gång. Oka-san och oba-chan (Yokos mammas svärmor) hade packat finfin lunch åt oss, och Kenji-san och oka-san skjutsade oss till busshållplatsen. Vi fick även med oss 2 kg nyskördat okokt ris så att vi säkert skulle överleva vår sista vecka i Tokyo.