Här på Odaiba brukar vi äta hawaiianska hamburgare...

OBS: På Odaiba, Tokyo. (Frihetsgudinnan till höger.)

Måndagen den 16:e, åter till Odaiba i Tokyo. I våras var vi här och tittade på "förlovningsringar". Nu är vi på väg dit igen. Hoppas att de har de ringar vi provat kvar.

Idag har vi sommarväder igen, ca 28 gr kan jag tro. Hur har ni det i Sverige?

Vistelsen i Fukushima är redan över för denna gång. Sista hela dagen ägnade vi bl.a. åt att spela pachinko, ni vet den där japanska varianten av flipper som går ut på att vinna så mycket kulor som möjligt. Jag hade aldrig spelat förut och fick instruktioner av oka-san (d.v.s. Yokos mamma). Själv behövde hon inga instruktioner; hon är så skicklig på att spela att hon vann sex lådor fulla med kulor, motsvarande c:a 45.000 yen eller nästan 3.000 kr. Och allt detta skedde medan Yoko och jag åkte och badade onsen en stund. Enligt henne själv vann hon tack vare oss, varför hon köpte extra fint nötkött åt oss inför kvällens yakiniku.

I dag var det så dags för avsked för denna gång. Oka-san och oba-chan (Yokos mammas svärmor) hade packat finfin lunch åt oss, och Kenji-san och oka-san skjutsade oss till busshållplatsen. Vi fick även med oss 2 kg nyskördat okokt ris så att vi säkert skulle överleva vår sista vecka i Tokyo.

Första dagen i Fukushima tillbringade vi huvudsakligen med att handla kläder på ett ställe som vi kallar Engrishaffären och som alla andra kallar Shimamura. De har ett stort sortiment klädesplagg med oavsiktligt komiska, invecklat poetiska, totalt obegripliga eller bara allmänt underbara "engelska" texter på. Vi köpte på oss ett antal t-shirts med roligt tryck och ett par andra grejer av bara farten. Priserna får anses klart konkurrenskraftiga — en helt okej höstjacka för runt 90 spänn eller en t-shirt som förkunnar att "I control time" för 30 är ju rätt prisvärt.

Glömde bifoga bilden på glada Peter.

Peter tycker mycket om shumai, japanska knyten med fläskfärs och pilgrimsmusslor. Självklart åt vi dem också till Gula Änkan enligt tradition.

Som vanligt firar vi med Gula Änkan som vi köpt vid perrongen. Nu är vi på väg till min mamma, ca 60 mil norr om Tokyo. Hon bor i liten by vid namn Okuma (stor björn) vid Stilla havet i länet Fukushima.

I morgon bitti ska vi till ett kafé som serverar kaffe gjort på det lokala goda vattnet och i hemgjord kaffekopp. Ägaren på fiket sade i dag att han har öppet från kl. 6 på morgonen. Man kan bada i de lokala badställena mellan kl. 5 och 23... Folk verkar gå upp tidigt har utom vi ...

Vi — klädda i yukata.