I går var Yoko och jag ute och kämpade för frihet och demokrati. Typ. Vi stod åtminstone och delade ut valsedlar utanför en vallokal, vilket var mycket roligare än vi hade trott.

Valfika. Yoko blir bjuden på kaffe och macka — av "fienden".

Vi hade nog väntat oss att samkvämet mellan de banderollprydda partiföreträdarna vid ingången till lokalen skulle inskränka sig till misstänksamma blickar, en nick eller på sin höjd ett muttrat "hej". Men till vår förvåning var stämningen hjärtlig och muntert småprat och skämtande fyllde ut de tidsperioder då det var glest mellan väljarna. Det skilde dock en del mellan partierna, eller åtminstone mellan de valsedelutdelare som råkade befinna sig på platsen samtidigt med oss. Här följer en recension.

Socialdemokraterna representerades till en början av en kvinna med stenansikte som placerade sig en bit ifrån alla oss andra och nogsamt undvek att prata med eller titta på oss. Jag funderade över om jag kanske hade läst fel på hennes banderoll; kanske stod det "Asocialdemokraterna"? Hon stod trots allt rätt långt bort, så det var inte så lätt att se. Den distanserade kvinnan avlöstes så småningom av en annan nästan lika osällskaplig dito. Men att de inte sade någonting innebar ju åtminstone att de inte sade någonting otrevligt. 2

Miljöpartiets utdelare var den ende som stod kvar på sin post längre än vi; liksom vi hade han ingen avlösare och i motsats till oss hade han ingen sedan länge inbokad släktträff att försvinna i väg till framåt eftermiddagen. Han verkade dock glad ändå, i synnerhet när någon kompis till honom dök upp. 4

Att sämjan är god inom den borgerliga alliansen märktes tydligt. Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna bildade en tätt sammansvetsad grupp som dock gärna pratade och skämtade med oss andra och framför allt med sina röstande polare. 3

Allianspartnern Centern närvarade genom en vänlig äldre dam som pratade gammaldags svensk matlagning med Yoko och som när hon blev avlöst omedelbart förvandlade sig till Röda Korset-insamlare och körde ett pass till. 5

Vänsterpartiet företräddes av en kvinna i kinesiskinspirerad rock. Hon lyssnade intresserat när vi entusiastiskt pratade om våra Japanresor, och kontrade med att berätta om de omkringliggande husens arkitektur och om -68 och hur hon blev vänsterpartist. Och medan vi pratade om Norrland med hennes avlösare, en sådan där ung man som ser ut som om han läser filmvetenskap på universitetet, kom hon plötsligt tillbaka och hade fixat kaffe och smarriga mackor åt oss arma stackare som inte hade någon avlösare. Därmed säkrade hon segern för sitt parti i detta test. Bäst i test blev alltså Vänsterpartiet. 5

För övrigt kan vi nämna att inte mindre än två partiledare dök upp vid "vår" vallokal. Junilistans Nils Lundgren och Unika Partiets Linda Rosing anlände med var sitt sällskap för att rösta. Ingendera kom dock ut igen (medan vi stod kvar), varför vi började spekulera i huruvida det kanske kunde finnas en hemlig VIP-vallokal någonstans där inne och huruvida det möjligen serverades champagne där. 2010 ska vi försöka ta reda på det.

Nu har vi bokat nästa resa till Japan. Vi åker onsdag 27 september och kommer hem fredag 20 oktober. Den här gången flyger vi med Air France via Paris, dels för att prova något nytt och dels för att slippa den brittiska terroristparanoian. Men mest för att det var den mest prisvärda resa vi kunde hitta, förstås.

Och ja, britterna är paranoida. Det är svårt att tillverka så kallade binära sprängämnen, i synnerhet i hemlighet ombord på ett flygplan. Flera personer som kan antas veta betydligt mer om kemi än den genomsnittlige nyhetsreportern eller regeringsbyråkraten har förklarat detta på sistone; se till exempel en artikel i The Register. Att förbjuda folk att ta med sig tandkräm ombord på flygplan kommer inte att påverka säkerheten. Däremot visar det statens handlingskraft när det gäller "terroristbekämpning", vilket väl är det verkliga syftet.

Bröllopet blir till våren. Eller kanske till hösten. Vi återkommer.

Alldeles.

I går kom vi hem till gamla Sverige igen. Eller om det kanske var i förrgår — tidsskillnader är förvirrande även när man inte har varit vaken 30 timmar i sträck.

Ska man summera resan — och det ska man väl — var jag:

• mest förvånad över att folk i Japan faktiskt inte pratar engelska. Alls. 99% tycks inte ens kunna säga "thank you", även om de jobbar i turistbranschen. Annars brukar jag nästan bli besviken när jag åker till ett land vars befolkning påstås vara okunnig i engelska bara för att finna att nästan alla pratar en kanhända något bruten men fullt användbar skolengelska (eller, i förekommande fall, Hollywoodengelska).
• mest förbryllad över att det görs så mycket reklam för olika typer av engelskkurser. Uppenbarligen är detta en stor marknad, men kurserna tycks inte vara speciellt framgångsrika, givet hur det står till med japanernas kunskaper. Yoko säger att lära sig engelska i Japan är som bantning i västvärlden: alla försöker sig på nya lösningar hela tiden, men få lyckas speciellt bra.
• mest imponerad av tillgängligheten på mat av god kvalitet. Visst behöver man sällan gå hungrig i Sverige, men i Japan är utbudet bedövande. I städerna ligger finkrogarna, kvarterspubarna, nudelhaken, snabbmatsställena och närbutikerna vägg i vägg, gata upp och gata ned, och många av dem har öppet dygnet runt. Nudelsoppa, sushi, kalla och varma smörgåsar, grillspett, shu mai, gyoza, risbollar med olika smaksättningar... det finns mat överallt, och oftast är den riktigt god (men den lever kanske inte alltid upp till myten om att japansk mat är så nyttig). Det finns till och med varuautomater som säljer friterad kyckling. (Mer om varuautomater i ett kommande inlägg.)
• mest fascinerad av japanernas enorma intresse för mat. Många tycks större delen av dygnet fundera i bakhuvudet på vad deras nästa måltid ska bestå av, en japansk middag tycks aldrig utgöras av färre än fem rätter, och i vartenda TV-program äts det — i studion, i direktsända inslag från restauranger eller parker, i bandade inslag från olika resmål; i pratprogram, i tävlingsprogram, i underhållningsprogram. Men blir man hungrig när man har tittat en stund är det ju bara att knäppa av apparaten och kliva ut på gatan (se ovan).

Fler mer eller mindre osorterade intryck kommer.

Vi har bott pa landet (Fukushima) hos Yokos mamma i nagra dagar. Hon gjorde sitt basta for att se till att vi var proppmatta hela tiden och lyckades valdigt bra med det. Dessutom tittade vi pa Stilla havet och besokte korsbarsblomsfestivalen i Yonomori. Nu ar vi tillbaka i Tokyo och i gar kunde vi antligen traffa Yokos syster som varit bortrest. I kvall blir det middag med Yokos pappa. Mmm, sushi...

Yoko pastar att det regnar mycket i Japan men det har vi inte sett mycket av.

En variant av japanskagamla stader. Kurashiki ligger oster om Hiroshima och det var jattemysigt att vara dar. Vi sag ett brudpar i kimono som akte i rickshaw, de passade bra i den gamla stamningen... Man blir lite inspirerad... :) /Yoko

Den beromda "A-Bomb Dome" i Hiroshima -- en av fa byggnader i stadens centrala delar somamerikanerna inte lyckades forinta fullstandigt -- och en blommande korsbarskvist -- japansk symbol for panyttfodelse -- pa samma bild.

I Himeji bodde vi ett par dagar hos Momoko, Tantan och "Kunkun" (till vanster pa bilden) samt besokte Himeji slott fran 1400-talet.

Vi har besokt Guldtemplet i Kyoto och sitter/star nu pa bussen tillbaka till hotellet. Sedan tar vi shinkansen till Himeji for att halsa pa en kompis.